Vart tar min resa mig?

På två dagar har jag gjort två ”resor”, båda resulterade i positiva överraskningar.

Idag stod det långpass på schemat. Så det fick bli en tur fram och tillbaka till Marstrand.

En dag som på alla sätt visar vilken årstid vi faktiskt befinner oss i: SOMMAR! 25 grader, sol, leende människor i bilar på väg till havet, glassar som tappas på t-shirten på en liten parvel utanför en kiosk, båtar som ser ut att le av havets välkomnande glittrande vatten.

Åsså en dåre (jag) som sitter på en cykel och kämpar med att få kadensen (antal tramptag/minut) och pulsen att hålla något sånär sams.

 

Kroppen kändes trots värmen bra, är nöjd med både min tid på de 91 kilometrarna och hur kroppen svarade!

Meen det var inte det som var dagens behållning.

Nej, den bestod av ett väldigt kärt återseende av 2 innebandy-tjejer som jag hade förmånen att få lära känna för några år sedan.

Skall jag vara ärlig kände jag först inte igen den första av tjejerna, när jag anfådd, svettig och så där ocharmigt träningsstressad stövlade in i kiosken i Marstrand och bad om att få fylla på mina vattenflaskor.

Såå, kul att få träffa dem igen!

Jag log hela vägen hem och det var också det första jag berättade om för min blivande fru när jag kom hem. ”Vet du, några av tjejerna som jag var med å tränade sommarjobbar i kiosken på Marstrand. Dom kom ihåg mig OCH kände igen mig”

Den andra resan gjordes igår.

Min sambo hade hittat ett löpband på blocket som skulle inhandlas, att detta löpband fanns i TOMMELILLA….35mil x 2 var vi såklart lite fundersamma över.

Vi var lite tveksamma båda två, jag menar man vet ju aldrig. När vi väl kommer fram kanske de har sålt det till någon annan som hunnit före eller dyligt.

Men vi åkte, och tur var det! Inte nog med att löpbandet var just så bra som vi hoppats. De dåvarande ägarna till det visade sig vara helt underbara människor! Svårt att återge ett sådant möte och ge det rättvisa i text. Så jag nöjer mig med att bara säga så, de var helt fantastiska.

 

Dessutom fick jag ett kosttillskott, Indigo, av dem. Med tanken att det skall hjälpa mig på min väg mot Ironman. Men återkommer till detta senare då jag hunnit testa det ett tag.

Under min cykling idag funderade jag rätt mycket på dessa överraskande möten…

Visst är det ändå rätt häftigt, när vi kliver utanför våran dörr (eller utanför vårt ”skal” om jag skall prata klartext) till hemmet kan det hända vad som helst. Då finns möjligheten att berikas av nya människor eller kära återseenden av gamla!

Det är DET jag gillar mest med sommaren, det känns som vi är många som då vågar oss ut, utanför vårt skal! 🙂

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>