Jag kommer inte vinna Ironman, men jag kommer vinna MITT Ironman!

Fick ett infall i kväll, tog en löprunda…

Har inte sprungit en meter på snart en månad. Jag har inte vågat, dels för att smärtan skrämmer mig, men mest för det som skrämmer mig än mer, ett negativt ”besked”… ”knät håller inte gubbe lille”, ”du kommer få krypa på alla fyra i mål”…

Sist jag sprang sprutade tårarna av smärta efter ca 2,5km..

Idag sprang jag 7km utan sprutande-tårar-smärta!?

Visst mitt tempo i löpstegen var inte bättre än tempot i benen en stressig dag på jobbet, men jag kunde springa!

Visst, i-landsproblem, ett krånglande knä. Men för mig, för mig idag, betydde det skillnaden mellan att ständigt leta efter träningsmotivation till att njuta av träningen och känna hopp om att gå i mål i Ironman Kalmar 2017. Nej jag kommer inte vinna Ironman Kalmar 2017, jag kommer inte ens vara i närheten.

När eliten går i mål kommer jag ha långt långt kvar.

Men under dagens runda slog det mig. Jag kommer att vinna MITT Ironman.  Mitt alldeles egna Ironman, det kommer jag vinna!

Jag tävlar mot en enda person, mig själv!

Den enda som kan stå i min väg för att nå i mål är jag. Jag har lovat mig att det ska jag inte göra!?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>