En O-ring och en död råtta kan ställa till det!

Efter en underbar vecka i Kroatien, med segling, sol och några simpass i blått salt vatten landade vi hemma i huset för några dagar.

En vecka i Kroatien med mina barn och blivande fru följdes av några dagar på västkusten, med firande av (blivande) svärmors 65-årsdag i strålande sol och god middag på seaside på Björkö. Att Västkusten bjöd på strålande sol och värme gjorde inte vare sig firande eller dagarna på hemmaplan sämre.

Trots det, trots att allt var toppen, både hemma och i Kroatien fanns någonstans något av en inre stress/längtan att få bege sig till Öland och Kalmar. Att på riktigt få köra igång med slutspurten av träning inför Ironman i Kalmar den 19/8.

Vi valde därför att köra ner sent på kvällen i måndags, för att landa på Eriksöre på Öland nånstans runt 24. Trötta var vi både två, med glada att vara framme och som alltid infinner sig ett inre lugn när man svänger av ”stora vägen” in till stugan som ligger någon kilometer från densamma.

Vi drog därför en djup suck när vi svängde in på parkeringen, en suck som sa: ”fasen va gött å va här”!

Glömde ju att säga att packningen vi hade med oss i bilen hade gjort vilket cirkussällskap som helst full av förundran och beundran. INGET sådant sällskap kommer i närheten av vår packningen! Normalt släpar vi alltid med oss på tok för mycket packning. Men denna gång slog vi nog något slags rekord!

Jaja… ska man träna måste man ju ha lite grejer med sig….

Sofie var snabbast ur bilen och greppade första närmsta väska och tog bestämda steg mot gäststugan, som vi har den stora förmånen att ha fri tillgång till. Jag klev ur bilen och började lossa en av de 4 (!?) cyklar vi hade med oss. Sofie kommer med lika bestämda steg tillbaka från gäststugan och utbrister (så att det förmodligen väckte några av de närmsta grannarna): Det luktar skit i gäststugan!!! Där kan vi f.. inte bo!!!!

I tisdags blev det därför stor utredning, va är det som luktar??

Efter ett uppbrutet golv, ett antal återhållna uppstötningar och ett hjältejobb av Sofies far Kenneth kunde vi konstatera att en råtta hade valt att bosätta sig i isoleringen i golvbjälklaget.

Denna lilla gnagare är ju inte känd för att dofta smultron när den lever. den doftar INTE bättre när den har avslutat sina dagar här på jorden. Vilken den hade valt att göra, riktigt skönt nerbäddad i den varma och en gång ljusgula isoleringen. Det stod ganska tidigt        klart för oss att han utan att vare sig betalt eller erbjudet sig att betala hyra bott där ett bra tag. vi hittade i och för sig inte hans vardagsrum eller tv-rum. Men vi hittade ett kolossalt stort antal toaletter och mindre välstädade kök.

Nu är han iaf utslängd, tillsammans med alla hans toaletter!!

Tisdagen blev pga den objudna hyresgästen något av ett antiklimax. Jag hade inte ett uns av motivation till att träna. Låter kanske löjligt och som ett i-landsproblem (vilket ju är korrekt). Men för lite sömn och ändrade planer satte käppar  i hjulen för min planerade träning. Jag erkänner, jag körde i diket…

 

Som tur är har vi även tillgång till Sofies föräldrars lägenhet inne i Kalmar. Vi bestämde oss för att bo där tills den lilla aik:arens doft avklingat.

Min motivation för träning var som sagt inte på topp, men thank god för Sofie!! För att få igång mig säger hon på Ölandsbron: ”Jag tycker att vi tar Ironmans löpbana i kväll. Så kan jag följa med och visa nu när vi ändå är här”

Så blev det, och tur var det!! Inte nog med att jag fick en guidad tur värdig den mest vane charterresenären, här är det vätskekontroll, här är det langning, här börjar man höra speakern från torget, osv. Jag fick tillbaka motivationen, känslan och inte minst känna att jag faktiskt klarar av löpningen. Även om vi nog bara tog ett varv runt banan stärktes mitt självförtroende i att jag faktiskt KAN klara den inom de tidsramar som jag har på mig.

Tack Sofie!!

Idag Onsdag stod det cykling på schemat. Eftersom vi är kvar i Kalmar blev det den del av banan som går på fastlandet. ca 6 mil. Guidningen och coachningen genomfördes med samma glädje och energi som igår, jag tackade och tog emot och försökte anteckna i huvudet så mycket jag kunde av alla kloka råd. ”den sista biten innan växlingen till löpningen, kan det vara bra att ta det lite lugnare och sträcka ut benen” osv.

Hur summerar man då dessa dagar….

Jag summerar dem med ett ord: Tacksamhet!

Jag är så privilegierad som inte bara har möjligheten att vara på plats på Öland och Kalmar för den sista uppladdningen inför loppet. Jag har dessutom en helt egen coach/guide/stöttepelare vid min sida.

Det sägs att det var en O-ring (en liten packning) som fick den Amerikanska rymdfärjan Challanger att explodera och störta några minuter efter start 1986.

En liten liten ”obetydlig” del av den högteknologiska rymdfärjan fick den att explodera och störta.

En liten liten illa-luktande råtta kommer inte att störta vara sig min start eller målgång! 🙂

Ha de bäst!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>